mollykrasniqi

Jag lovar hela tiden mig själv att ta tag i mitt liv, att börja leva någon gång och att sluta gömma mig. Börja träna och äta rätt så jag mår bra, hitta något jag tycker är roligt, något jag kan hålla på med på fri tiden så jag har något att längta till. Just nu är allt jag längtar till studie bidraget... få pengar så jag kan köpa kläder, det är då jag känner mig lycklig. Fast man har inte råd att köpa kläder, skor eller sycken hela tiden, och då blir man olycklig.
   Man kan ju skaffa något jobb av något slag... men det gör jag ju inte heller. Och det är det att jag vill hitta något jag tycker om, och längtar till, så jag inte behöver längta efter den där tusenlappen varje månad...
   Jag vill så många saker, som aldrig blir av... jag vill kunna ha en tjej kompis att ringa och prata med, som jag kan ha kul med, visst jag har ju vänner men ingen som står mig nära, som jag umgås med på fritiden... det är då jag blir så glad att jag har min pojkvän, utan honom hade jag känt mig ensam. Fast jag får skylla mig själv, jag försöker inte ens hitta vänner, jag bara sitter och väntar på att folk ska prata med mig, och så funkar det inte. Man får inga vänner av att bara sitta och vänta..
   Jag hade en vän som stod mig nära en gång, hon och jag pratade med varann om allt och vi hade jätte kul tillsammans, den tiden saknar jag då var jag alltid lycklig, nu är det tvärtom...
   Det som är plus nu är att jag har fått en underbar pojkvän och jag vet att jag kan snacka med han om det är något. Har aldrig mött en kille som honom, han är helt underbar på alla sett och vis.